WALL-E

I helgen valde jag att äntligen se på WALL-E. Hade haft möjligheten att göra detta i ett par veckor men aldrig varit ritkigt sugen för trodde ärligt talat inte att den skulle vara speciellt bra. Men fy på mig!

Såg den hur som helst i HD vilket är i princip det enda format jag kollar på numer. Konstigt(?) nog tycker man att DVD håller dålig bildkvalitet numera när man väl fått smaka på HD :P

Som sagt, istället för att bli besviken blev jag bara helt underbart fårvånad över djupet i filmen. Filmer som är djupa i handlingen brukar jag oftast tycka bli rätt långdragna och trista men WALL-E höll uppe det på ett mkt bra sätt så det blev aaldrig tråkigt utan även i de mest sorgna stunder satt man och smånjöt av filmen. Pixar och Disney lyckades med det som man misslyckades med i Bee Movie, även om den också var rätt så bra.

Som många av dagens animerade filmer är de inte direkt riktade mot barn, utan mot den vuxna publiken. Det ända barnvänliga i filmen är i princip att den är animerad. Barn har nog svårare att ta till sig filmen då det inte är speciellt mkt tal i filmen utan man förlitar sig på uttryck, omgivning och handling, vilket barn, speciellt unga sådana, vanligtvis har lite svårare att fatta. Uttryck är väldigt svårt att få till på film men här har man verkligen lyckats fullt ut. Allt från hur glada och fnittriga de är och även hur ledsamma och desperata de blir.

Handlingen är djup och precis som i Bee Movie så vill den ungefär förklara vad vi människor håller på att bli, överviktiga deluxe (i filmen), hjärntvättade, imobiliserade och beroende.

Har man inte stt filmen rekommenderar jag den varmt och till vem som helst utan att tveka det minsta. Detta blir blott den andra filmen någonsin som jag ger full pott på IMDb (den andra Gladiator).

Betyg: 10/10

Trailer: Apple/QuickTime